Du gör mig så jävla besviken. Du är en människa som jag älskar högst upp på denna jord och du sviker mig om och om igen. Och inte bara mig, alla som står mig närmast om hjärtat sviker du också. Vad håller du på med, tror du att det du sysslar med kommer att lösa allt? Tror du att du mår bättre för det?! Du tror inte att det får dig att sjunka ännu mer? I mina ögon är du tyvärr inte så mycket längre, inte förrän du bevisar motsatsen. Jag älskar dig mest av allt men jag kan inte acceptera vad det är du gör. Du har klagat om och om igen på människor som varit i den situationen du är i nu, och ändå sjunker du så lågt själv. Du ska inte tro att det bara är du som drabbas av din nergång, hela din familj lider. Vem vill se dig såhär? Och allra minst den du lever under samma tak med. Hur tror du h*n mår? Du har varit där innan, där du befinner dig nu. Du reste dig och mådde bra igen. Men nu har du fallit igen...
Allt jag ber dig om är att du ska ta dig i kragen, inse vad det är du sysslar med, inse hur många människor du sårar och förstå att folk bryr sig... Vi vill alla ditt bästa, oavsett vad vi säger till dig.
Klarar du inte att resa dig själv, sök hjälp! Du kommer aldrig kunna resa dig innan du själv inser vad det är som är fel..

Inte förrän du bevisar mig motsatsen till vad du är nu, så kommer jag känna mig besviken och inte se dig med samma ögon som jag en gång gjort...

Jag älskar dig, men du sårar mig fruktansvärt mycket just nu!