Du är förlorad i mina ögon. När vi tar steget och verkligen vill hjälpa du vägrar du ta emot den. Du kunde bli hur arg du ville på oss, det hade inte gjort något, sålänge du hade följt med. Men du vägrade, du låg där i soffan och tyckte synd om dig själv, sa att du skulle skärpa dig. Men du har inte gjort det på flera månader, varför skulle vi tro på det nu!? Du är ynklig...! Du har fått ett ultimatum och jag hoppas att du väljer den rätta vägen. Annars är det nog tyvärr inte bara en person du förlorar!!
Din nya bästa vän eller din familj?!
Kalla mig hård men vad fan ska man vara för att du ska fatta!?